Det sägs att kunskap är lätt att bära
men hur mycket väger skärvorna av en sprucken dröm?
skärvor kan plockas upp och skapa nya drömmar
det är aldrig försent att lära sig något nytt eller våga drömma stort
men det kräver gott mod
sakers ting har sin bestämda livslängd
liksom ett kafé
det här är dikter om tankar drömmar och minnen
som väckts vid ett bord på ett kafe
jag hade också en gång ett alldeles eget kafe
Bakplåt med bullar och en kniv
Kliver in på ett annat kafe
i ett annat land
i en annan stad någon helt annanstans
det är tidig morgon
män kommer in för att äta sin frukost
stiliga män som vore vi på kontinenten
de bär hatt och kappa
prydliga mustascher och glasögon
är i en ansenlig ålder
det läser papperstidningar
personalen hälsar
på vänskapligt maner
regelbundet går de ut och röker
en man tänder sin cigarett innan han kliver ut genom dörren
och väcker ett luktminne som får allt att falla på plats
i väggarna sitter en doft av gårdagens berusning
känner lukten av spilld öl
förnimmelsen av hög musik
lukten av det trånga rummet svettiga människor
läppstift pengar och skratt
lukten av intima relationer
bakom mig sitter de äldre farbröderna och pratar om
terrorister
fundamentalister
och saker jag inte kan förstå
de kan inte ha varit här igår
de kan inte känna lukten som väcks av en cigarett
då hade dem pratat om det
Flickan som sitter utan för den andra mataffären har inget namn
kan inte vara mer än tjugo år
nu när jag tänker på henne så här i efterhand
så blir jag lite sorgsen
jag minns hur jag försökte få kontakt
prata med henne
hon var som en mussla sa inte ett ljud
ett människoliv
ändå visste jag att hon ville låna toaletten
första gången hon kom in
jag lät hanne komma in
varje dag
i flera månader
hon kom
när det var lugnt
men så hände det
hon kom när det var mycket folk
hon tog sin tid och det blev kö och otåliga gäster
gäster som började fräsa
vreden i kön
växte
jag blundade
jag lät det gå
såg mellan fingrarna
men så hände det igen
det tog tid
sedan fick jag säga nej
du får inte komma mer